Just nu är det läsare före, men det är snart din tur

Välkommen till denna krönika. Just nu är det läsare före, men det är snart din tur. Du har plats… 29… i kön.”
Känner du igen dig? Särskilt hur den där siffran i mitten läses av en annan förinspelad röst än det övriga? För egen del vägrar jag telefonköer, om det är möjligt. Har svårt att tänka mig något mer meningslöst sätt att slösa bort tiden på, särskilt om de spelar någon fjantig musik i luren under väntetiden.

Ändå är jag uppväxt med köer. För inte så länge sedan var det ofta långa köer vart man än var; i mataffären, på banken, på posten. Nu har jag självscanner i matbutiken, sköter bankärendena hemma vid datorn och posten… är det någon som minns den?

De få gånger jag behöver köa är om jag flyger (händer nästan aldrig), besöker sjukvården (tack och lov också sällan) eller ska gå på någon krog som vill verka populär. Och då kan man ju lika gärna gå till en annan.

”Det är fortfarande läsare före. Men dröj kvar, du behåller din plats i kön. Du har plats… 17… i kön.”

Hamnar jag i en kö som inte rör sig nämnvärt framåt blir jag inte bara otålig utan börjar också genast analysera hur de har organiserat arbetet och hur det skulle gå att effektivisera. Och kommer så klart på enkla, genialiska lösningar som de verkligen borde ha tänkt på …

På sätt och vis är det väl sunt att inte vilja slösa bort sin tid i onödan, men samtidigt kan jag inte undgå att bli lite rädd för mig själv. Och alla andra moderna människor. Har vi helt tappat förmågan att bara vara en liten stund? Egentligen är ju en plötslig kösituation en oväntad möjlighet – en chans att koppla av en stund, tänka på något trevligt eller på någon man tycker om. Eller till och med inte tänka alls! Det kanske vore nyttigt?

”Det är fortfarande läsare före. Men dröj kvar, du behåller din plats i kön. Du har plats… 1… i kön.”
Nej, nu orkar jag inte längre. Klick!

Den 26 mars kommer nästa nummer av Yippie. Tipsa oss gärna om vad du vill läsa i den.