Varje onsdagskväll klockan 19.00 är det öppet hus, men det är inte vilket hus som helst som öppnar sina dörrar. Det är som att stiga in i en snickarbod för teknikintresserade i Gula villan ovanför Härnöverken. Eller en serviceavdelning. Eller en uppfinnarverkstad.
Kreativt kaos eller Snillen spekulerar. Här finns en frizon från ordning och reda. Ett utrymme för lekfullhet, frihet, öppenhet och gemenskap med likasinnade.
Överallt, i rum efter rum. Sladdar, datorer, 3D-skrivare, analoga telefoner, telefonväxlar, mikroskop, lödkolvar och mikrochips. Och överallt, män runt borden som pratar, diskuterar, hjälper varandra att lösa komplicerade problem och frågeställningar. Eller bara chillar, myser och trivs.
Computer Union är föreningen som är öppen för Nördar med ett brinnande intresse för teknik och teknikhistoria. Allt från kortvåg till AI och alla andra teknikprylar och teknologier som vuxit fram under 19- och 2000-talet. Retro till det allra senaste.
Det ska också sägas. Tjejer och kvinnor är välkomna som medlemmar. Några har varit med tidigare, fast flyttat från stan, så dörren till föreningslokalen är öppen för alla; åtminstone för de som kallar sig nördar.
Förresten, bakom en dörr så finns ett rum som överraskar. Välstädat, ett bord, några stolar, en bokhylla och ett antal spel i kartonger. Varannan fredag jämna veckor har Valdemarordens Spelkulturförening fått tillgång till det nyrenoverade rummet hos Computer Union för sina spelkvällar med brädspel. Nördar som nördar, tänker jag. Men här finns inte en sladd inom synhåll.
Konstnären Staffan Westerlund har sin ateljé på bottenvåningen under Computer Unions lokal. När han behöver teknisk hjälp för att genomföra sina ljudkonstverk hittar han sina kompisar våningen ovanför. Här konstrueras den ”manick” som ska skapaljudet i en skrivbordslåda. Staffans senaste projekt är ett ljudligt skrivbord som blir till verklighet bland annat med Tomas Swedin och andras hjälp när de löser uppgiften tillsammans.
Staffan ska tillsammans med sin hustru, konstnären Lisa W Carlsson, delta i Dystopia Sound Art Biennal i Berlin i höst med var sitt framträdande/Performance och Staffan kan visa upp sitt skrivbord som ger ifrån sig olika ljud när man berör det.
Henrik frågar mig när jag började som journalist.
– På tidigt sjuttiotal svarar jag.
Hade ni en teleprinter då?
– Ja det var ju hjärtat på nyhetsredaktionen. Där dök alla telegram upp.
Henrik försvinner till nästa rum. Så hör jag det välbekanta ljudet från förr av en smattrande printer.
Förtjust har Henrik med hjälp av en kortvågsantenn och mottagare lyckats få i gång sin gamla printer som han räddat till eftervärlden. Genom luften plockar han ned en väderrapport från tyska marinen som visar vårt väder längs kusten. Jag får med mig en textremsa och många, många minnen av teleprinterns plingande nyhetsflashar från förr.
I 10 år har Rasmus Berggren kodat och programmerat, men nu är intresset främst inriktat på att lära sig använda AI. Nu kan han skapa en programvara genom att skriva på vanligt språk i stället för att själv skriva källkoden.
Här funderar Rasmus tillsammans med Hugo och Thomas på hur de bäst ska instruera AI. Fördelen för dem som kan koda är att de kan ge AI bättre instruktioner. Det tog till exempel Rasmus endast 18 minuter med AI-stöd att ta fram ett nytt dataspel.
Thomas Svedin är kassör i Computer Union, älskar teknikhistoria, och är den sammanhållande länken i föreningen. Han var med om att dra i gång föreningen igen 2012 efter att den varit vilande sedan maj 2000 när det sista Hackerence-eventet ägde rum i Härnösand.
Under 1990-talet var Härnösand ett Mecka för Hackerence- och LAN-partyn med omkring 600 deltagare som kom hit. Upprinnelsen till Computer Union var den grupp Unga Forskare som Hugo Wikström och Joakim Byström bildade under gymnasietiden på 1980-talet genom sitt teknik- och naturvetenskapliga intresse.
– Jag älskar våra onsdagar. 90 procent av tiden hänger jag bara här med mina kompisar och hittar ett kreativt utrymme utanför jobbet.
– Här finns bredden, våra olikheter och möjligheten till trevliga och nördiga samtal. Framåt eller bakåt i tiden och till de yttre kanterna av dagens teknologier.
– Här kan vi samla på prylar från förr, spara manualer och bevara tekniskt kunnande. Vi bygger och gör olika experiment, löser varandras utmaningar. Vi kodar och lär oss att förstå och använda den allra senaste AI-baserade teknologin.
– Förr tog jordbrukarsamhället och industrisamhället det mesta av vår tid och vårt arbete, funderar Hugo.
– Jag tror att AI kommer att skapa ett mycket större levnadsutrymme för människor, säger Hugo, som ändå följer debatten om vem som ska bestämma framtidens spelregler. Människan eller AI.
