Lindas Högsjö

Linda Maria Thompson växte upp i Indianapolis i USA, men tillbringade somrarna hos sina morföräldrar i Ramvik. 1994 dog plötsligt morföräldrarna i en flygkrasch efter ett besök i USA. Kvar lämnade de minnen och en outforskad tomhet. Det blev en av utgångspunkterna för hennes fotoprojekt ”In place of memory” med bilder från Högsjö, som också gjorde att hon nominerades till Hasselbladsstiftelsens Victor-stipendium.

Vi träffas en torsdag morgon. Linda Thompson har andan i halsen av två anledningar, dels är hon gravid med bara några veckor kvar till förlossning, dels har hon suttit uppe till midnatt för att lämna in de sista uppgifterna för att kunna ta examen vid Mittuniversitetets nystartade masterprogram i bildjournalistik.
– Jag förstår inte hur det blev så här, jag brukar vara i god tid, pustar hon ut.
Linda är född i Sverige, men uppväxt i Indianapolis i USA. Sedan några år tillbaka bor hon i Härnösand tillsammans med man och dotter. Och nu är hon alltså nära en masterexamen i bildjournalistik.
Men det började inte där. Redan som tioåring sattes en kamera för första gången i hennes händer. Foto var en naturlig del av uppväxten i ett kreativt hem. Senare på high school läste hon alla fotokurser för att sedan ta en kandidatexamen i bildjournalistik vid University of Montana.
– Jag började med att läsa konstnärligt foto, men övergick till bildjournalistik när jag blev tipsad om att läsa det för att bota min blyghet inför att fota människor, förklarar Linda.

”Som barn spenderade hon och hennes familj hela somrar i Ramvik. En värld väldigt olik den i Indianapolis.”

Hon har sedan dess arbetat som bildjournalist på dagstidning i USA samt som adjunkt vid bildjournalistprogrammet i Sundsvall. Dock fanns en annan strävan, sökan och nyfikenhet kvar – hon drogs tillbaka till Sjövägen och Ramvik.
– Jag kände ett behov av att göra upp med Högsjö, kanske för att mina morföräldrar försvann så snabbt. Det kändes som att en kärnplats för vår familj försvann med dem.
Som barn spenderade hon och hennes familj hela somrar i Ramvik. En värld väldigt olik den i Indianapolis.
– Bara att kunna gå till kiosken själv eller att kunna leka ute i skogen tills det blev dags för middag, den friheten fanns inte hemma i USA, säger Linda.
Projektet ”In place of memory” äger rum inom gamla Högsjö kommuns gränser, som nu tillhör Härnösands kommun.
– Jag började där på Sjövägen, vid mina egna minnens början, och expanderade sakta projektet till hela den gamla kommunen, fortsätter hon.
Grunderna för projektet sitter i orden identitet, plats, minnen och migration.
– Jag har alltid grubblat mycket över identitet och genom det har platser blivit en viktig del av mitt fotografi, förklarar Linda.
Migration kommer in i projektet genom att många asylsökande har flyttat in i området, samtidigt som området avfolkas. Projektet har under resans gång förflyttats mer och mer från det personliga sökandet efter identitet och plats till en mer generell beskrivning av ett nutida Sverige där människor flyttar på sig och platser får nya betydelser och minnen.
Betyder projektet att du har gjort upp med Högsjö nu?
– Jag tror att jag alltid kommer att ha en stark anknytning till Högsjö. Och i nuläget finns det fortfarande mycket att utforska, ju mer jag fotar människorna och platserna där, desto mer dras jag tillbaka.
Har du hittat hem?
– På ett sätt. Hem nu är där min man och mina barn är. ”Home is where the heart is” brukar man säga i USA, men eftersom det är så många platser, midwestern USA, Montana och Ångermanland,

Lindas fotoprojekt ”In place of memory” med bilder från Högsjö visas till och med 17 augusti på Hasselblad Center i Göteborg. Här nedan visar Yippie Härnösand fyra av LIndas fotografier.