En klassresa som började vid seminariet

Min gamla skola på Kastellgatan är i ett stadium av snabb förvandling. Det gamla seminariet ska bli ett modernt rättscentrum och husera tingsrätt och förvaltningsrätt. Det blir spännande att se hur huset kommer att gestalta sig när det blir klart.

Seminariet byggdes åren 1905-07 som folkskoleseminarium. Arkitekten, Gustaf Hermansson, var stadsarkitekt i Sundsvall med kontor i Stockholm. Han ritade en rad kända monumentalbyggnader; Oscarskyrkan och Sofia kyrka i Stockholm, Gustav Adolfs kyrka i Sundsvall och rådhuset i Örnsköldsvik.

Före 1907 låg folkskoleseminariet ungefär där Länsstyrelsen har sin huvudbyggnad (det är därför en av gatorna heter Seminariegatan), och det revs under tiden som den nya skolan byggdes. Fram till i början på 1950-talet utbildade man folkskollärare i lokalerna.
Småskollärarna fick i stället sin undervisning mellan åren 1896 – 1933 i det stora trähuset på Norra Kyrkogatan 25. Huset, som byggdes 1878 som dövstumskola (det hette så på den tiden!), står fortfarande kvar och är bostadshus idag.

Före 1896 låg småskoleseminariet i Säbrå, och när den nya dövskolan byggdes på Södra Vägen ( Kiörningskolan), så blev lokalerna på Norra Kyrkogatan tomma. Seminariets rektor, Ottilia Indebetou, lyckades få ansvariga på stiftet att verksamheten flytta till de tomma lokalerna. Under några år låg båda seminarierna på Kastellgatan, och åren 1949-50 gjordes den tillbyggnad som inom kort ska rivas.

Nu till bilden. Min pappas gamla moster Beda, som föddes i Graninge, var småskolelärarinna och hade pluggat till lärare i Säbrå. Under större delen av sitt verksamma liv arbetade hon på skolan i Utansjö, där även henne syster med familj bodde. Pappa var ofta och hälsade på och bilden verkar vara tagen vid något släktbesök.
Bilden är tagen vid seminariets gymnastiksal, troligen sensommar 1932, troligen ganska exakt för 92 år sedan. I albumet står det ”Olle på seminariet i Härnösand”, och en gissning är att Olle skulle kunna vara mannen i mörk rock och hatt i mitten på bilden. I så fall var det pappas morbror och metodiklärare i slöjd vid seminariet i Linköping. Han lånades flitigt ut till seminarierna runt om i landet för att sköta examinering.

Folkskollärarna skulle på den tiden nämligen kunna undervisa i samtliga ämnen, från teoretiska ämnen som kristendom och matte till praktiska ämnen som gymnastik, slöjd och trädgårdsskötsel. Där parkeringen vid Seminariet ligger idag fanns när jag började skolan en skolträdgård med fruktträd och grönsaker. Den försvann på 60-talet och blev gräsmatta när det sista resterna av de gamla läroplanerna lyftes bort.

Bilden verkar vara tagen just efter ett arbetspass i trädgården med förtäring av morötter. Kul och intressant att se kläderna, några uppklädda i kostym och andra klädda för kroppsarbete. Blandningen mellan de som just exercerat beväring och de som arbetat några år.

Studier till folkskollärare blev för många en klassresa och det var viktigt att vara förebilden för barnen. Jag har några pedagogikböcker från 1910-talet och bland det viktigaste är att läraren ska ”hava intresse och själv deltaga”. Ett annat viktigt citat var ”så litet kroppsaga som möjligt i skolan då sådan verkar förråande på barnen”.

Tänk att man visste det redan då…