SURR-ealistisk HOBBY

Dessa små gynnare – du har förmodligen en alldeles egen uppfattning om dessa insekter. Fly, fightas eller ta dem med ro. Personligen kommer jag alltid hävda att; ta dem med ro, är den bästa vägen att vandra i relation dessa mångsysslare. Jag kan nog till och med sträcka mig till “med respekt”. De uträttar nämligen de mest fantastiska ärendena!

Johan Vallgårda och Tina Pinter Vallgårda bor i en villa med liten gård, på södra Brännan. Otroligt familjärt. Lokalt kan man nog tom säga kändistätt. Men det är inte därför jag är där. På sin gård har de nämligen tre bisamhällen.
– Det var fyra, säger Johan, men ett svärmade och försvann.
– Ibland kan man komma ifatt dem och ta hem dem igen, fyller Tina i. Men tyvärr inte denna gång. De satt högt i ett träd, och sen var de borta.
Men det skrämmer dem inte.

Intresset för egna odlingar och ekologi har funnits en god tid.
– Vi kom på att bin är ju en stor möjliggörare i all odling, så vi började en kurs, berättar Tina. Kursen tog de online, under brinnande pandemi 2021, och fick då kontakt med Tommy Lindqvist som då blev deras “bimentor”. Han kom med goda råd och fick paret att omvandla sin ambition till verklighet.
– Det känns klokt att vara förberedd, menar Johan. Det är viktigt att vara försiktig och ta sig fram på rätt sätt.

Bin är ju fascinerande på det viset. De vill liksom veta var de är. För att skapa sig den uppfattningen tar de sig upp på höga höjder för att rekognosera sin omgivning. Med så hög höjduppfattning, är det inte konstigt att de sedan jobbar på ca 3 km radie för att samla ihop all mat. Det är en ganska svindlande yta att föreställa sig en insekt att hantera.
Grannskapet klagar inte. Blommor pollineras, frukterna frodas och honungen smakar gott. Den är otroligt aromatisk, troligen på grund av alla alternativ som erbjuds.

Det finns ju också risker. Svärmningen kan bero på flera orsaker. Kanske har drottningen inte lagt tillräckligt många ägg, eller kanske har arbetsbina inte funnit tillräckligt med föda åt nämnda drottning. För då lämnar hon. Hon behöver matas, och hon behöver lägga ägg. I gengäld belönar hon sitt samhälle riktigt med feromoner, eller den s k drottningsubstansen. Det som påverkar resten av samhällets sociala liv, reaktioner och deras organfunktioner.

En annan risk är riktigt kalla vintrar. När ett samhälle går till vila, måste de matas så de står sig över vintern. Särskilt om man, som vi regel gör, tar all deras honung. De äter inte mycket, trots att de sitter ihopkurade och vibrerar sig genom vintern för att hålla värmen. En annan hinner ju tänka att det tar väldigt mycket energi att vibrera så länge, men det verkar inte bekomma dem.

Sånär som på att de behöver tömma hela sitt system om våren (alltså; häng inte ut tvätten FÖR tidigt om våren, meddelar experterna).

Att vara biodlare är verkligen en hel vetenskap. Det är biologi, ekologi, beteendevetenskap och så ett stort socialt sammanhang. Inte bara i att observera bisamhällena, utan senaste säsongen kunde de skörda 68 kg honung från sina samhällen. Och den äts med glädje! Till nästan allt.
– Det är nog jag som konsumerar mest, ler Johan. Jag tycker den är jättegod.

Och det bekräftas! Ljus, väldigt aromatisk, snäll smak,  som om bina pollinerat av alla möjliga smaken, både av skönblom, som av kvistblom.

Helt perfekt!