Släggkastare – med klippning i blodet

Släggkastaren från Bagdad firar 160 år i år.
Men det är mycket fade och många mittbenor kvar till dess.
– Jag trivs jättebra med kunderna, säger Ali Almandil som driver Hultmans frisersalong i Härnösand.

När vi träffar Ali vid sex-tiden en onsdag kväll håller han just på att klippa klar sin sista kund för dagen.
– Nitton kunder i dag. Ibland är det tretton-fjorton, ibland tjugotre till tjugofem, som mest trettio, det är det många gånger. Nitton är lagom, är det mer än tjugofem är jag helt slut, förklarar han.

Efter fem år i den anrika salongen är innehavaren belåten.
– Det går mycket, mycket bra. Jag är väldigt nöjd. Nya kunder kommer nästan varje dag. Många från Timrå, Sundsvall och Kramfors också, och många turister på sommaren, de passar på när de är i Härnösand.

Ali Almandil är vältränad. Han gymmar fyra gånger i veckan, för att palla timme efter timme i sitt stående arbete i olika böjda ställningar.
Förr var han mer av ett svällande kraftpaket. Det är där släggkastningen kommer in. Det började hemma i Bagdad.
– Jag fick tips från en kompis som höll på med slägga och diskus och tränade med honom. Jag blev bra och började tävla i Bagdad, Kirkuk och Erbil.

Och kastade hur långt?
– 47 meter tror jag, på träningen blev det 52-53 meter.

Du slutade, varför?
– Jag fick skador i axeln.
Gällande världsrekord i slägga innehas av Jurij Sedych, Sovjet, med 86,74 meter från EM 1986. Det är en orättvis jämförelse.
Säg så här i stället, Ali Almandil kunde en bra dag med sina längder ha konkurrerat om OS-guld i Amsterdam 1928.

I dag hanterar han något lättare verktyg som frisör på Hultmans. En anrik salong, som sagt. Stans äldsta kvarvarande frisersalong.
– Äldst i hela Västernorrland kanske, tror Ali.
Det hela började i augusti 1864 när 23-årige Kurt Oscar Hultman anmälde sitt inträde i hårfrisörsyrket och etablerade rörelsen, först på Storgatan, och senare på Köpmangatan där den nu har legat på samma ställe i mer än 140 år.

Många Härnösandspojkar har klippt sig här när de var barn och sedan blivit kvar som stammisar.
Ett lysande exempel satt i friserstolen samma dag som vår intervju.
– En kund som är 96 år klippte sig i dag. Han har gått här i mer än 86 år, ända sedan han kom första gången med sin pappa, berättar Ali Almandil och vi räknar bakåt till någon gång på 1930-talet.

Ali är glad och tacksam över att få föra Hultmans historia vidare. Och framåt sommaren-hösten ska 160 år firas förstås.
– Ja, men jag vet inte hur. Jag vill tänka lite på det, säger han.
Drop in drar kunder. Är det ledigt så är det ledigt och även att vänta en stund på sin tur kan bli en avkopplande paus.
– Det passar mig. Om jag går förbi och ingen är här, då går jag in, förklarar stamkunden Joakim Nordén som klipps denna dag precis före stängning.

Undantag är kunderna från Sundsvall, Timrå och Kramfors. De vill boka bestämd tid, ganska förståeligt, och slippa åka med oförrättat ärende.
Åldrarna varierar stort. Många är stamkunder. Några yngre killar kommer en gång i veckan och vill ha sidorna snaggade.
Då handlar det om fade, eller skin fade om sidorna rakas får vi lära oss, i princip inget hår alls eller mycket kort på sidorna och mer hår upptill på hjässan. Mittbena är en annan trend.

Hur ofta folk går till frisören finns inget entydigt svar på.
– Det är så väldigt olika, vissa klipper sig var tredje vecka, vissa var fjärde, vissa var sjätte, vissa varje två eller tre månader. Och jag har som sagt några stycken varje vecka också, med helt snagg på sidorna, unga killar.
Ali tycker inte alls det är svårt att klippa barn.
– Jag tycker det är roligt. Många barn känner sig trygga att klippa sig här, menar han.

Ruschigaste tid varierar också. Det är inte alltid inför helg. Många kan tänka tvärtom och vänta till måndag för att slippa kö. Då klumpar det ihop sig då i stället.
När lön droppar in på kontona märks också en tydlig topp.
Och visst har han jobb så det räcker.
– Hela januari och februari och fram till i dag har det varit nästan full fart jämt. Men det är mycket bra. Jag klagar aldrig.
Hultmans har de senaste 25 åren drivits av irakier, iranier och kurder, fyra ägare i rad. Varför vet inte Ali.

Men klart är att han själv har klippning i blodet. Han är frisörutbildad i Irak.
– Jag har väldigt många släktingar som klipper. Vi är tre bröder som är frisörer. En har salong i Frankrike, en i Storbritannien och så jag. Och en kusin som har salong i Borlänge.

Lite av frisörskråets utveckling hänger på väggarna i salongen.
Av gamla inramade prislistor framgår att en hårklippning 1907 kostade 50 öre. På söndagar och helgdagar blev det dyrare, 75 öre. Enbart kamning kostade 25 öre.

Drygt tjugo år senare, 1929, var klippningen uppe i 1 krona och 25 öre, på helgen 1 och 75.
Inflationen drev på och 37 år senare, 1966, gick en klippning på 9 kronor.
Mustaschbränning kostade 15 öre 1907 och 50 öre 1929. På 1960-talet var det uppenbarligen ingen som brände mustascher längre. Det är borta från prislistan.

Om vi hoppar fram till nutid finns i dag 42 hårsalonger registrerade i Härnösands kommun .
Det bäddar för tuff konkurrens. Men Ali Almandil låter förvånad både över siffran och frågan. Han tänker mer samarbete och hjälp kolleger emellan.

Så det finns plats för alla?
– Alla har sina kunder. Jag är till exempel kompis med Kaj (KAJ Barbershop) på andra sidan gatan. Om han är sen och har kö utanför kan jag bjuda in hans kunder på en kopp kaffe så de slipper stå ute och frysa.