Isvintern 1939 på Härnön

Rikligt med snö och kallt – vi minns de legendariska vintrarna, speciellt när man kan relatera till speciella händelser. Snöandet före jul 1966, kylan julen 1976 eller snöstormen 2021 innebär för många personliga minnen av tåg som stod stilla, bilar som inte startade eller att skolorna stängdes. Men krigsvintrarna 1940, 1941 och 1942 är nog i en klass för sig.

Månadens bild är kommer från pappas bildsamling. Den föreställer de två fartygen S/S Warjo och S/S Wirgo som väntar på isbrytarassistans i sundet mellan Härnön och Lungön en kylig vinterdag för runt 85 år sedan, troligen 1939. Min far arbetade då på Norrlands ingenjörbataljon, eller som den officiellt hette, Kungl. Bodens ingenjörkår, Ing 3 i Boden. Krigshotet var akut när han fick jobb på slutet av 30-talet, och då skulle beredskapen avsynas vid alla strategiska orter, bland annat inloppet till Ångermanälven.

Han berättade aldrig så många detaljer, utan höll hårt på devisen ”En svensk tiger”. Han delade i alla fall med sig sina tragiska minnen från Armasjärvi-olyckan 24 oktober 1940 och Hansa-katastroften 24 november 1944. Han berättade också glada minnen som när han och mamma flyttade från Norrbotten 1942 då han hade fått jobb på Fortifikationsverket i Stockholm. De fick lämna den extrema vinterkylan till betydligt trevligare temperaturer i huvudstaden. När utedasset i Kalix byttes mot ett WC i Bromma kändes det som de kommit till sitt Shangri-La. Det hände verkligen mycket under en mansålder.

Tillbaka till bilden. Sjöfart vintertid var alltid besvärligt, och för Härnösands del innebar det stängning av hamnen. Fram till 1925 var Härnösands hamn i medeltal stängd 100 dagar på grund av is, men när Statsisbrytaren byggdes minskades stängningstiden till 35 dagar. 1933 döptes Statsisbrytaren om till Atle eftersom man sjösatt ytterligare en isbrytare, Ymer. Vi som är lite äldre minns nog båda fartygen som ofta gästade hamnen.

S/S Warjo (sjösatt 1927) och S/S Wirgo (sjösatt 1930) var två av Stockholms rederi AB Sveas fraktångare. De var byggda för att gå i kusttrafik med gods mellan hamnar runt Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. De var inte oceanernas giganter, bara drygt 55 meter långa. Maskineriet var ångmaskiner på 713 respektive 1060 hästkrafter, och de kunde ge en toppfart på 9 knop. Wirgo var dessutom förstärkt för att klara lite grövre isförhållanden. När det inte räckte till fick man begära assistans från någon av statsisbrytarna. När man kollar berättelser från sjöfarten från denna tid var tydligen inte ovanligt att folk gick ut på isen för att titta närmare på fartyg som fastnat i isen, och på bilden ser man att de kom både till fots, på spark och på cykel.

När Finska vinterkriget utbröt 30 november 1939 blev det order att alla fartyg i kusttrafik skulle gå i konvoj på grund av riskerna för bombangrepp. För S/S Wirgos del gick det dock riktigt illa. I början på februari 1940 gick en konvoj från Stockholm till Åbo, och 5 februari anfölls konvojen av ryskt bombflyg.

Så här beskrevs händelsen i Örlogssällskapets årsskrift:
”Det var Wirgo – Sveabolagets isbrytande fartyg som bombarderades av ryska flygare i Åländska skärgården. Wirgo var vid tillfället på väg från Åbo till Stockholm. När ångaren hunnit in i åländska skärgården, observerade man, att flera ryska bombflygplan nalkades. Besättningen hann sätta sig i säkerhet på en ö i närheten, innan flygarna började bombardemanget.”

Flera fartyg i närheten – vilka också övergivits av sina besättningar – utsattes liksom Wirgo för ett synnerligen häftigt bombardemang. Den svenska ångaren fick ganska svåra skador, men sjönk dock inte omedelbart, varför några av besättningen återvände ombord. Strax därpå återkom emellertid de ryska flygarna och besköt denna gång fartyget med kulsprutor, dock utan att träffa någon av de ombord- varande. Wirgo vattenfylldes så småningom och sjönk på eftermiddagen den 6 februari. Svenska beskickningen i Moskva har inlagt protest hos Sovjetunionens regering med anledning av det inträffade.

”Kyla och snö kan man stå ut med – men låt oss hoppas att världen slipper krigets fasor!