Ljusets prinsessa

En solig sensommardag för snart 50 år sedan klev jag in på rektorsexpeditionen på Franzénskolan för ett terminslångt vikariat i musik. Jag var nybakad mellanstadielärare och hade väl knappast några tankar på att vidareutbilda mig till musiklärare, eller att bli kvar på skolan i stort sett ett helt liv.

Musiksalen hade just flyttat, och mitt första uppdrag blev att försöka att bygga upp en ny musikinstitution. Det låg ett tjugotal flyttkartonger fyllda med spritstenciler, sångböcker med möjligen antikvariskt värde och rent skräp. Ja, det fanns faktiskt en del användbart material också om sanningen ska fram. Samt ett foto…

Franzénskolan (numera Wendela Hellmanskolan) byggdes ursprungligen som folkskola i slutet på 40-talet, och den formella invigningen av dåvarande Ängeskolan verkar ha varit 1949. Skolan blir alltså 75 år kommande år. Arkitekten, Erik Högström (1893-1963), var född i Härnösand men verkade huvudsakligen i Stockholm. Han ritade även stadshuset i Härnösand 1957. Ängeområdet hade planerats som villaområde under 1920- och 30-talen och bebyggdes allt närmare Ängevallen, som när den invigdes för ett sekel sedan låg i stadens verkliga utkant. När Ängeskolan invigdes så ansågs den synnerligen modern.

Drygt 15 år senare byggdes skolan om till högstadium och representanter för Skolöverstyrelsen medverkade vid invigningen. Skolan blev utrustad med toppmoderna salar för laborationer, språklab och kommunens då största samlingssal, en aula som rymde 500 sittande. 13 januari1968 tickade mentometerknapparna i aulan när ”Dear Eloise” med The Hollies gick upp på första plats på Tio-i-Topp. På scenen har man även sett proggband som Fläsket Brinner och inte minst en av de första spelningarna med Ulf Lundell. Nu står scenen öde och tom sedan snart 15 år – lite tragiskt faktiskt.

Luciadagen 1975 var det planerat att Franzénskolans minimala tåg inte bara skulle lussa i aulan. Vi skulle även göra ett kort inslag för en pensionärsförening på Parkaden. Tåget skulle avsluta förhandlingarna innan risgrynsgröt med skinksmörgås skulle serveras. Det drog ut på tiden på grund av långa diskussioner. Man valde att ajournera mötet så att inte gröten skulle bli oätlig, och därmed var det dags för lussetåget. Innan tåget ens kommit upp på scenen rullades serveringsvagnarna in, och orden från en äldre herre har för evigt etsats sig fast i mitt minne:
– Tyst med er!!! Gröten ha kômme!!!” Jag behöver väl inte påpeka att många hyssjade på honom.

Tillbaka till fotot. Det låg i ett synnerligen slitet exemplar av ”Lilla Koralboken”, de noter som fanns för psalmsång i alla skolor för 60 år sedan. De låg där som ett bokmärke för julpsalmer. Nånstans nångång hamnade bilden hemma hos mig tillsammans med en del andra texter och noter jag brukade använda till lucia och jul. Och under ”döstädning” av noter under hösten såg jag bilden och tänkte att den kanske kommer att vara lite kul till decembernumret.

Av allt att döma är fotot taget i gamla aulan på Ängeskolan under 1950- eller möjligen tidigt under 1960-talet, så de 21 deltagarna i tåget torde vara långt uppe i pensionsåldern. Det kanske finns någon som läser Yippie som vet mer? Skulle vara kul att veta mer om bilden.

Och med dessa rader får jag önska
en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!