”Häftiga år väntar i Härnösand”

Plötsligt händer det. En anodfabrik i Torsboda flammar upp i ett kinesiskt fyrverkeri som lovar guld och gröna skogar och tillväxt av sällan skådat slag även i Härnösand.
Kanske är det bara början.
– Vi har häftiga år framför oss i Härnösand, menar kommunens tillväxtchef Uno Jonsson.

TILLVÄXT, vad är det? Vi kan börja där. Mäts det i befolkning, jobb, företag, skattebetalare eller vadå?
Uno Jonsson som har ordet tillväxt inskrivet i sin tjänstetitel borde veta.

– Bra fråga, tycker han. Vår tillväxtavdelning speglar ganska bra Härnösands tillväxt. Här blandar vi den strategiska samhällsplaneringen som ska fundera på hur Härnösand utvecklas som plats, här jobbar vi med lokalsamhället för att förverkliga olika saker kring näringslivsfrågor och myndigheter, här jobbar vi med kulturen som en drivkraft för utvecklingen och här har vi biblioteket i en central roll.
– Sen har vi ansvar också för hållbar tillväxt. Tillväxt är ett mycket bredare perspektiv än man tänkte för kanske tio år sen. Allt ska vara ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart. Det är superviktigt.

Om frågan kokas ner till folk och jobb så är målet utstakat. Härnösand ska växa till 30000 invånare och ha 11500 arbetstillfällen år 2040. Det är mer än 5000 invånare extra och runt 1000 jobb mer än i dag.

– Världen har vuxit. Sverige har vuxit. Men inte Västernorrland. Det måste vi vända nu. Annars klarar vi inte att bli omhändertagna när vi blir gamla, summerar Uno Jonsson läget för hela länet.
I förra månaden presenterades så det stora steget för Torsboda Industrial Park norr om Midlanda flygplats. Det kinesiska batteriföretaget Putailai öppnar fabrik för anoder till Northvolt i Skellefteå, i ett första skede med 1900 anställda. Start 2025-2026.
Glada kommunalråd från Timrå, Sundsvall och Härnösand log i kapp över denna ”game changer”, grejen som ska räta upp allt och rädda hela regionens framtid.

Kommunens egen analys utifrån jobben i Torsboda med kringeffekter och medflyttande är att Härnösand har stor potential att öka med 2500 fler invånare till 2030.
– Det är den siffran som vi jobbar med, säger Uno Jonsson.
Veckorna därefter har rest frågetecken och kritik. Det gäller Kinas möjliga inblandning som stat, huruvida företaget kränker mänskliga rättigheter hos uigurer i Xinjiang, importen av fossila råvaror till Torsboda, de kommande fabriksutsläppen, mängden lastbilstransporter och det stora behovet av grön el kontra protester mot vindkraft.

Det ingår i journalistens uppdrag att måla fan på väggen på det här sättet.
Uno Jonsson tycks ta invändningarna med ro.
-– Allt ska granskas och tittas på. Vi har andra informationer från bolaget. Miljöprövningarna som görs nu är bara i sin början och vi vet att hela branschen jobbar med ett miljötänk och med återvinning, säger han.
Ingen risk för överoptimism i Torsboda?
– Av det jag vet nu känner jag mig trygg.
Så planerna riskerar inte gå i stöpet?
– Jag är otroligt luttrad. Jag har varit med länge. Jag tänker ofta att inget är klart förrän det är klart, kommenterar han.
Uno Jonsson är född och uppväxt i Sundsvall. Familjen bodde i Bergsåker. Mamma jobbade på HSB och pappa var snickare och de sista åren anställd på anstalten i Bergsåker.
Efter Hedbergska gymnasiet började Uno jobba direkt efter lumpen, först i kylbranschen där han under åren runt millennieskiftet nått positionen som regionchef på något som hette York refrigeration.

Hustrun Maria hade han träffat på klassiska danspalatset Brännaborg 1987. Paret flyttade till Lockeby utanför Härnösand 2000, de ville bo på landet och tanken var att jobbpendla. Så blev det inte.
Uno hamnade på Com Hem och byggde upp deras callcenter i Härnösand. Maria hamnade i Mittmedia.

En koll i fordonsregistret kan säga vem du är. Sagt och gjort.
Uno står som ägare till en traktor, en VW Tiguan, en Microcar mopedbil, ett släp och en snöskoter.
– Mopedbilen kan du få köpa, släpvagnen vill jag också bli av med, snöskotern står hos morsan i ett garage, förklarar han.

Men traktorn blir kvar. Den går het hemma på Locke gård där Jonssons driver firma med trädgårdsprodukter, blommor, höns, vaktlar och får. Inte minst tillhandahålls ägg till folk som abonnerar på fadderhönor.
Yippies tilltänkta hemma-hos-reportage på Locke får dock nobben, denna gång.
– Många vet i och för sig var vi bor men jag kan ha mina får och mitt fårstängsel privat, säger tillväxtchefen och traktorföraren.

Under intervjun som hålls högst upp i Sambiblioteket ljuder plötsligt franska fraser en bit bort på plan 4. Det är representanter från bolaget Huttopia som tänker öppna glampingcamping på Smitingens havsbad.
Någon timme senare är Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell på plats i samma kvarter för att ta en titt på lokalerna på Brunnshusgatan, myndighetens första lokalisering utanför Stockholm.
Så visst bubblar det, bubblar och jäser. Härnösand som har golvats av hårda smällar från Mittuniversitetet, Åhléns och Com Hem reser sig tydligen igen.

Allt står inte och faller med Torsboda. På annat håll i detta nummer av Yippie ser ni ett hyfsat axplock av vad som knoppas och frodas. Hela listan behöver inte rabblas här på nytt.
Men, återigen, en djävulens advokat kan invända att planer och mål går alltid att presentera. Snacka går ju liksom. Men det är det som syns som räknas.
Här lyser Hernö Gin Hotell klart. Bygget växer så det knakar, inrangerat i Petter Stordalens hotellimperium som nyligen döptes om till Strawberry.

Och inte bara på Kanaludden ingår byggkranar och grävare i stadsbilden just nu.
– Arkivet på Saltvikshöjden är i gång. Logosol bygger också. Har du inte sett byggbodarna däruppe? Du måste åka dit, tipsar Uno Jonsson.
Om prognosen på 2500 fler invånare till 2030 håller skulle Härnösand vara tillbaka på 1990 års nivå. Ska det bli mer än så måste alla goda krafter hjälpas åt.

Uno Jonsson betonar samarbete, eller tillsammansarbete som han säger. Temat går igen när han sätter plus och minus på uppdraget som tillväxtchef.
Det bästa med jobbet?
– Jag trivs i spannet mellan politiken, näringslivet och kulturutövarna. Jag gillar den dynamiken. Jag är en byggare på det sättet.
Det sämsta med jobbet?
– Hm, det måste jag kanske fundera på. Men alla inser inte att kommunen inte kan lösa allt. Det kan jag störa mig på.
Och så har du några hemliga ess i rockärmen?
– Vi har alltid grytan kokande. Det ingår i vårt jobb.